Politik är mer än ord i en talarstol

Jag har varit fritidspolitiker i Örebro sedan 2011, alla år i opposition. Det är svårt. Man vill så mycket men får igenom för lite. Ändå är det få saker jag hellre lägger min tid på, för politik kan vara så mycket mer än stora ord i en talarstol. För mig handlar det om att göra verklig skillnad för Örebros elever.

Under de senaste åren har jag skrivit fram 148 politiska handlingar för Örebros skolor: förslag, initiativ, interpellationer, frågor och pressmeddelanden. Oftast säger den styrande majoriteten nej. Det är förståeligt på ett sätt, det är ju inte Örebroliberalernas budget som gäller. Men även ett nedröstat förslag väcker tankar, och inte sällan ser jag hur det jag föreslagit ändå blir verklighet längre fram, fast utan ett beslut som ger oss rätt. Då ler jag nöjt i min kammare. Det har trots allt betytt något för våra barn och ungdomar, och det är det viktigaste.

Ibland går det till och med vägen i nämnden. I Grundskolenämnden la vi i Örebroliberalerna fram ett förslag om att införa SAO-jobb i Örebro, ett avlönat komplement till prao som visat sig lyckat i kommuner som Sundsvall och Uppsala, och som nu införs i bland annat Göteborg. Det handlar om att få vissa ungdomar på rätt köl i livet. Förslaget fick stöd i nämnden. Jag blev uppriktigt glad, inte primärt för att vi vann, utan för att ungdomarna i Örebro vinner på det. Att så många partier kan enas mitt i en valrörelse visar att vi kan ta oss framåt genom att resonera och bemöta varandra med respekt. Precis så tycker jag politik ska gå till.

Men respekt och samförstånd räcker inte hela vägen. Örebro kommuns grundskolor står inför problem som kräver mer än så, och jag nöjer mig inte med att påtala dem, jag vill få mandat att lösa dem. Både min egen erfarenhet och statistiken visar att vi underpresterar. Eleverna får inte det stöd och den undervisning de behöver, och ungefär en fjärdedel av eleverna lämnar nian utan behörighet till gymnasiet, omkring tio procentenheter sämre än riksgenomsnittet. Jag har föreslagit både mindre klasser och maxtak för barngrupperna i förskolan, men båda förslagen röstades ner. Vi liberaler älskar skola och bildning, det som gör både oss själva och hela samhället starkare, och vi har fler förslag i vår budget för att vända utvecklingen.

Därför förvånar det mig att Örebropartiet, som enligt NA:s opinionsundersökning skulle samla drygt 18 procent om det vore val idag, vad jag kan minnas aldrig har presterat ett enda eget initiativ i Grundskolenämnden. De röstade till och med ja till vårt SAO-förslag.

Så jag undrar, när du går och röstar: vill du ha politiker som skriver fram förslag och gör konkret nytta för eleverna, eller räcker det med stora ord i talarstolen?