Hjärnans tallrik

Del 4 i serien Hjärnan, skärmen och skolan

I de tidigare delarna har jag skrivit om techbolagens design, sömnen, och Sveriges digitaliseringsstrategi.

Nu vänder jag på det.

Vad behöver hjärnan för att må bra?

Sissela Nutley använder en bild som de flesta känner igen: tallriksmodellen. Inte den med proteiner, kolhydrater och grönsaker, utan en mental version. Sju bitar som tillsammans utgör hjärnans basbehov.

Mentala tallriksmodellen bygger på forskning som visar att ungefär 40 procent av vårt mående kan påverkas av hur vi använder vår tid.

De sju tårtbitarna

Tallriken består av:

Sömn. Den största återhämtningen sker under djupsömn. Känsloreglering sker under drömsömn. Sömnbrist gör oss lättirriterade, känsliga och nedstämda.

Motion. När vi rör på oss släpps signalsubstanser som dämpar smärta, ökar fokus och förbättrar humöret.

Hjärnvila. Tid då tankarna får vandra fritt utan stimulans utifrån. Tomglo. Vila. En promenad utan poddar. Det är då hjärnan integrerar, lär sig och kommer på nya idéer.

Relationer. Att känna sig sedd och hörd frigör oxytocin. Att känna sig ensam eller missförstådd aktiverar hjärnans hotcentrum.

Meningsfulla aktiviteter. Hobbys, intressen, sådant som ger glädje för sin egen skull.

Fokustid. När vi koncentrerar oss på en sak och bygger nya kopplingar i hjärnan.

Chilltid. Tid då vi får ta lite rum och inte behöver prestera. Här kan digitala medier ingå, och för många gör de det.

Bristen

När Nutley visar hur det ser ut för dagens ungdomar är det alarmerande.

80 procent når inte den dagliga rekommenderade motionen.

75 procent sover mindre än åtta timmar per natt.

25 procent har mindre än tio minuters hjärnvila per dygn.

60 procent skulle inte prata med någon om jobbiga tankar och känslor.

75 procent har inga organiserade fritidsaktiviteter.

80 procent mediemultitaskar, alltså gör läxorna med skärmen igång.

65 procent har mindre än fyra timmars chilltid per dag.

Det här är genomsnittsiffror för ungdomar i Sverige. Så här lever många ungdomar, dag efter dag. Det finns stora risker.

När vi pratar om ungas psykiska ohälsa pratar vi ofta om symptom. Men kanske borde vi prata mer om vad de saknar i sina liv.

Chilltid har ätit upp resten

Det finns en bit som har vuxit på alla andras bekostnad: chilltiden. Eller rättare sagt, en specifik form av chilltid: skärmtiden.

För många ungdomar har skärmen blivit den enda återhämtningskällan. Sömn och motion och andra delar av tallriken finns inte, eller har mycket liten plats.

Att chilltiden ökat är i sig inte ett problem. Vi behöver chilltid.

Problemet är att den har trängt undan så mycket annat vi också behöver.

När var fjärde högstadieelev sover sex timmar eller mindre, när 80 procent inte rör på sig tillräckligt, när 25 procent knappt har tio minuters hjärnvila per dygn, då är det också klart att annat blir lidande.

En bit av tallriken blir så stor att de andra blir lidande.

Vad skolan kan göra

Skolan kan inte ensam fixa alla bitar. Men den kan göra mycket.

Motion är inbyggt i skoldagen via idrottsundervisning och raster, men kan stärkas. Rörelse i klassrummet, rörelsepauser, längre raster utomhus, fritidshem, mer rörelse går att införa överallt. När mobilförbudet träder i kraft den 1 juli visar svensk forskning med accelerometermätare att elever automatiskt börjar röra sig mer. Men då måste skolgårdarna också stimulera till lek och idrott.

Relationer byggs i skolan varje dag. Trygga vuxna som ser eleven. Klasskamrater att äta lunch med. Fler vuxna gör stor skillnad. Men den största skillnaden gör behöriga och legitimerade lärare.

Fokustid är skolans kärnuppdrag. Och just därför är de digitala distraktionerna så förödande. Fyra av tio elever uppger att de blir distraherade på nästan varje lektion. Det är fokustid som rinner mellan fingrarna.

Meningsfulla aktiviteter finns i estetiska ämnen, i kulturskolan, i föreningslivet. Som musiklärare har jag sett vad det betyder. Jag har skrivit om det här .

Hjärnvila är kanske det svåraste. Skolan är intensiv, lektion efter lektion. Men en raststund utan skärm är hjärnvila. En lugn morgonsamling kan vara hjärnvila. Ett tyst klassrum kan vara hjärnvila.

Den fråga vi sällan ställer

I Örebro, som i många andra kommuner, lägger vi resurser på elevhälsa, på särskilt stöd, på att hantera frånvaro och utåtagerande beteenden. Det är rätt och viktigt.

Men ibland känns det som att vi försöker fånga vatten med ett såll.

Vi behöver vända på frågan, inte “vad gör vi när de mår dåligt?” utan “vad ger vi dem för att de ska må bra?”

Det är vad mentala tallriksmodellen handlar om. Inte symptom, utan grundläggande behov. Inte fix efter haveriet, utan struktur från början.

Nutley sa att vi vuxna behöver rigga miljöer. Poängen är att vi riggar inte bara mot något, vi ska rigga för något.

För sömn. För rörelse. För riktiga möten. För tid att tänka.

För en hel tallrik.

I nästa del återvänder jag till själva lärandet. Hur fungerar arbetsminnet? Varför är boken faktiskt bättre än skärmen för vissa saker? Och vad vet vi om AI i klassrummet?